Kaffe och solsken. Vad kunde varit bättre denna ljuva juni-torsdags-morgon? Jo, att färre vilda djur, helst inga alls, blir slagna och förnedrade som "cirkusdjur" på cirkusföreställningar runt om i världen. På Newsner (2015) läste jag precis om Tyke, en elefant som varit föremål för slag och förnedring under 20 års tid, tills hon fick nog. Isoleringen och vanskötseln tog ut sin rätt. På en cirkusföreställning 1994 i Hanolulu/Hawaii stampade Tyke ihjäl sin tränare inför den tidigare förväntansfulla och roade publiken. Tyke betraktades som ett livsfarligt hot då hon flytt från spektaklet och istället tog sig fram på Hanolulus gator med storm,  var hon också gick ett förfärligt öde till mötes. 86 kulor genom elefanthuden stoppade gjorde hennes flyktfärd kortvarig. Tyke skjöts ihjäl på gatan vilken hon tidigare försökt fly från den tjugoåriga förödelsen. In i döden blev hon förnedrad där hon låg med en fånig cirkushatt på huvudet...

 

Jag tycker att det är fruktansvärt hur det kan gå till på det här sättet. Vare sig djuren blir slagna eller inte, tänker jag att isoleringen bidrar till att djuren förlorar sina instinkter. Vad har djuren att leva för om de är inburade och begränsade att leva ett liv som människan tror att de trivs och är tillfreds med? Är det något djuren sagt själva? Njaea, tror inte det va.   

 

Läs vidare om Tyke och se filmen här:

http://www.newsner.com/2015/06/tyke/