Två koppar kaffe. Sitter i morgonrocken på min favoritplats. Tänker. Tänker. Och tänker igen. Det är beundransvärt vad tänkandet gör med mig. Inte blir jag klokare. Tankar är inte verklighet så länge de inte omvandlas till ett beteende. Antingen väljer jag det ena eller det andra, och det kommer att bli bra oavsett. Ja, bra utifrån omständigheterna. Gjorde en lista med för- och nackdelar för var och ett av alternativen. Landade i att det ena alternativet snabbt kom upp i många fördelar som är kopplade till vad jag tror att andra skulle prioritera - hög lön, fasta arbetstider, inget pendelavstånd... osv. Men trivsel och känsla av trygghet. Hur viktigt är det? För mig, jätteviktigt. För andra. Ingen aning. Nathalie, det är vad du tycker som spelar roll i ditt liv. Vad du känner och vad du upplever som bäst är det som är "bäst för dig". Hm. Tänker igen. Hur ska jag veta vad som är bäst för mig då? Upprörd. Förblindad. Envis om att veta långt i förväg. Det går inte. Hur mycket jag än tänker på vad som skulle vara bäst för mig går det inte att veta innan. Innan det händer. Innan ett beslut tagits. Har helgen på mig. Måndag är the day of decision. Det kommer att kännas bättre då, när jag har bestämt mig.