Kanske den tredje kaffekoppen. Har tappat räkningen. Det är en sådan dag. Jag liksom räknar inte antal kaffekoppar. Det gör ju ingen skillnad egentligen, hur många jag druckit eller inte druckit. Tycker bara att det kan vara en kul grej att inleda med de gånger jag gör ett inlägg. "He he". Igår sprang jag VårRuset. 5 kilometer med halsont. Ingen vidare löparkamrat. Men som den tävlingsmänniska jag är kunde jag inte låta det halsonda stoppa mig. Desto värre är det idag. Hes och svullen. Gott. Aja. Värt!

 

No excuses they said. Jag väljer mina ursäkter. Jobbar stenhårt varje dag med att observera vilka de är och motarbeta. Slå dem på käften. Hoppas att de inte kommer tillbaka. Svårt. Men vem har sagt att det är enkelt? Mitt ideal. Ja, mitt ideal som väntar på att uppnås. Aldrig säger jag. För jag blir aldrig nöjd. Inte idag. Inte med denna mentaliteten. Ser tillbaka på tiden som var. Tidigare. Endast ett år. Perfekt. Men ändå inte nöjd. Varför? Perfekt nu. Ändå inte nöjd. Alltid perfekt. Inte nöjd. Inte nu. Inte idag. Måste fortsätta observera, iaktta, men kanske framförallt - börja agera. Nu. Det är dags. Jag känner. Det är dags. Jag vet. Korta meningar är mitt. Effektfullt. Tid för varje stavelse. Betona hårt och väl på samma gång. Låt det sjunka in.