Precis hemkommen efter ett saftigt pass i boxen. Ikväll går jag och lägger mig med huvudet högt, för fy fan vad stolt jag är över mig själv och min prestation idag. Fantastiskt härlig coaching och ett gött gäng att svettas med gör träningen så mycket roligare. Team-känslan motiverar mig att göra det där "lilla extra". När jag vaknade idag visste jag inte att jag skulle kunna koppla samman mina tidigare tankar med en träningsprestation. Att ge det där lilla extra kan vara betydelsefullt inom jobbkarriären eller idrottsvärlden eller kanske inom familjen för att utvecklas och därmed komma framåt. Min tidigare poäng var att det är svårt att ge "det lilla extra" ÖVERALLT, var helst man tar vid. Att säga nej till något är att säga ja till något annat. Det går inte att vara på hundra ställen samtidigt och prestera på topp där hela, hela tiden. Ikväll gjorde jag ett val, att stanna kvar och "ge det där lilla extra" på träningen. Med andra ord är det inte lönt förstår du Nathalie, att du kommer hem och är besviken på att du inte kunde ge "det där lilla extra" hemma, på samma gång. Fattar du? Som att diska, dammsuga eller kanske pussa på pojken en timma extra. Nej. Var stolt. Du har gjort ditt bästa och det är tillräckligt. Och en sak till, jag sa banne mig "ja" till mig själv. YEAH! Punkt.